penniless - svenska

FEM FATTIGA FINNAR - FINESSRIKA SOM FAN!

De som inte orkar plöja igenom hela novellen, kan nöja sig med dessa rader: Penniless har gett ut sitt femte album Anola 12.2.2001 (Finland, Sverige, Danmark, Norge) på A West Side Fabrication i Skellefteå. MNW sköter distributionen. Singeln Adam's Apple Pie har legat både på P3's nån spellista och på Radiomafias (Finlands P3) B-spellista. Videon Beautiful och uppföljaren Never Forget You har snurrat ivrigt på MTV Nordics Alternative Nation. En del recensenter i Sverige har uppskattat det nya albumet Anola. Några utdrag, var så goda!

En solklar fyra! Finland har gjort det igen!
Rockers 2001

...man har dessutom det bästa i powerpop-väg som vårt östra grannland Finland kan erbjuda.
JB, Hifi & Musik 3/2001

Efter att en längre tid ha blivit överrösta med rent katastrofal finsk musik är det skönt att äntligen något av Finlands riktigt bra band släpper en skiva. För näst efter 22:orna är Penniless Finlands mest angelägna upplevelse.
Håkan Durmér, Gefle Dagblad 7.3.2001

Just listen to the latest stuff coming out of the US... Penniless does have one thing these other bands do not have... a sense of humor and a strangely becoming childlike naiveté in the songwriting. Songs like Adam's Apple Pie or Imbecile sure prove that. They also have great melodies. The mtrack Never Forget You is fantastic pop and the pre-LP Beautiful was one of the best singles of the year 2000.
Marc the Shark, Rocket.fm 2001

Också i den brittiska övärlden har det dykt upp en och annan klappare-i-ryggen -
Guitar pop with more twists than a Tarantino flick
to Feeder. In essence, it´s not an unrealistic claim. Although the Finns lack the British band´s sense of adventure, their own mangle of quirky pop and twisted guitars is genuinely enjoyable. The single "Adams Apple Pie" and the hard driving "Never Forget You" tell you what Penniless are all about - savage melodies thrown over shifting, unpredictable frames. "Save" and "Addicted" are two more songs that thunder along, and it´s only on very rare occasions that a tendency towards continental fare spoils things. They may have shortened their name, but I doubt they´ll stay penniless for long.
Steve Beebee, Kerrang! April 21 2001

Jämna plågor

Penniless People Of Bulgarias egentliga födelse daterar vi helst till år 1991. Visserligen hade en tidig upplaga skramlats ihop nån gång på 80-talet, och gjort en föråldrad, tråkig och produktionsmässigt misslyckad LP samt singel vid ingången till nittiotalet, men det hör absolut inte hit. - Slanten har förstås en annan sida också: det platta fallet satte stenar i rullning, skivbolaget fick nog, sångsolisten sa upp kontraktet. Och utan att spela kan man inte leva. Den självklara och enda utvägen var en ny sångare, och ett eget skivbolag, Penni Records, störst och vackrast i byn.

Cake

Den första utgivningen med det nya manskapet - och den auktoriserade debutskivan - hette Cake (1993). Den var ursprungligen avsedd endast som en demoprodukt, men med understöd från ESEK publicerades den trots allt. Det blev en rolig och positiv kaka, omtyckt av en del. Den sålde närmast i våra hemknutar i Nakkila, men om man beaktar marknadsområdets ringa storlek var försäljningen relativt sett ofantlig.

Mould

Album nummer två var en jämnstark och lyckad popinspelning som döptes till Mould (1994). Den var tematiskt sett andra delen i vår planerade organiska trilogi. Om plattans innehåll var så att säga helt, var konvolutet raka motsatsen. Den i allt högre grad egna ljudbilden i samklang med den s.a.s. möglande omslagskonsten, fick oss att definiera vår musikaliska leklåda som progressiv punk-rock, med mer melodiska krokar än säkerhetsnålar. Det tycktes i alla fall fungera - Mould öppnade dörrarna till världen utanför. Vi skrev under två distributionskontrakt, det ena med svenska A West Side Fabrication och det andra med tyska Intercord (IRS). Senare såg Pioneer till att Mould fanns tillgänglig i Japan. Vissa röster tyckte att skivan var den bästa finländska det året. För oss själva var den i vilket fall som helst en viktig milstolpe: den utformade bandets musikaliska profil och stakade ut riktningen, förde oss m.a.o. långt in i power-popens gränsmarker - där vi mutade in vår egen nisch med kluriga arrangemang och melodiska distgitarrvallar. Men trots ställvis överväldigande gott mottagande och dito kritik föll Mould i skymundan. Vi stökade undan några spelningar och flydde in i studion. Anfall är bästa försvar.

Velocity

Inga slokande gitarrhalsar här inte! Den här gången var vi fast beslutna att satsa alla våra resurser på arrangemang och produktion, till sista droppen. Inspelad i en bättre studio och mixad under andra förhållanden blev vårt tredje album Velocity (1996) mer slittrad och spretande än Mould, men å andra sidan också mer mångfasetterad och dynamisk. Där fanns det där lilla någonting som förde oss en bit vidare på färden utåt. Enigheten mellan slående melodier och gitarrmuller är receptet som först hjälpte oss att baka kakan, som sedan möglade bort i brist på kaffegäster, men ur jordmånen som den gödslade växte en fullblodig skapelse med utmärkta järnvärden. Någon avslutande del i vår organiska trilogi blev plattan ändå inte (sanningen är, att den tredje delen fortfarande befinner sig på fröstadiet, om ens det).

Europa

Velocity blev det första fortskaffningsmedlet som tog oss ut på spelningar i Europa. Våren 1996 befann vi oss på turné tillsammans med Mucky Pup från U.S.A. Under två månaders tid gjorde vi 50 spelningar i 12 länder. Svängen lärde oss en hel del och gav oss livsviktig erfarenhet av stortävlingar & hetluft till den grad, att vi när som helst skulle spela var som helst.

Amirika

Sommaren 1996 gav amerikanska Ichiban/Altered ut promosingeln Velocity/Weightless samt hela albumet Velocity. Singeln fick enligt uppgifter en hel del tid i radio, men så långt som till arrangerad turné i U.S.A. sträckte sig intresset ändå inte (själva är vi övertygade om att det går i lås en vacker dag). Övriga exotiska områden där Velocity fanns till salu var Thailand och Malesia.

Ossi

År 1997 komponerade vi vår nya skiva, och under arbetets gång gjorde behovet av en tredje gitarrist sig gällande. Vi prövade och det fungerade. Nu har vi skruvat upp trycket ytterligare; gitarrernas och melodiernas sammansvärjning mår bättre än någonsin. Ja, och vår tredje gitarrist heter naturligtvis Ossi!

Penniless

En sorts understrykning av den här andra anstormningen, pånyttfödelsen, var det faktum att Penniless People Of Bulgaria från och med 1998 skars ned med tre ord till blott och bart PENNILESS. Men varför i all världen? För det första: alla talade ändå om oss enbart som Penniless eller Pennarit, och hade onekligen svårt att komma ihåg så pass många ord i en följd. Förändringen är alltså helt logisk och organisk (kanske trilogins förlorade avslutning). För det andra: helt enkelt för att bespara oss diverse nervsammanbrott. Vi var trötta på att besvara den kroniska frågan "varifrån kommer namnet?", och inte orkade vi heller besvara orkanen av e-post från Bulgarien, i vilka avsändarna uttryckte sin ilska över att ha blivit kränkta. För det tredje: namnet var en gång i tiden en vits, som hade förlorat sitt innehåll och tjänat sitt syfte i en annan värld. - Nu är det bara att hoppas, att vi lyckas hålla våra nerver i styr inför frågan "varför förkortade ni ert namn?", annars står vi där som gruppen utan namn.

Joe

Efter många om och men hittade vi ett namn som passade vår fjärde platta: Joe (1998). Naturligtvis är det fråga om den bästa finländska skivan någonsin. För oss personligen blev den nog något av ett genombrott, även om det ännu inte syns i penningpungen och vi fortfarande gör skäl för vårt bandnamn. Joe fick otroligt bra, ja häpnadsväckande bra recensioner hemma i Finland, och visst har det dykt upp förstå-sig-påare utomlands också, t.ex. i Sverige och Tyskland. Tack vare Joe uppnådde vi en av våra drömmar; att få spela på Roskilde Festivalen - vår video Beautiful (1999) innehåller f.ö. ögonblicksbilder från den höjdpunkten 28.6.1998. Direkt efter utgivningen av Joe turnérade vi i Sverige, Finland, och lite i Norge tillsammans med Tommy 16. Det här var annars vår första platta (om vi inte räknar med den genanta förhistorien) som i Finland inte utgavs av vårt eget skivbolag Penni Records. A West Side Fabrication sköter numera om affärerna i Skandinavien inklusive Finland, och distributionen av Joe sköts i Tyskland, Österrike och Schweiz av Indigo.

Cyberhand Beautiful

Efter Joe har vi gjort väl ifrån oss i både ep och singelformat. Ep:n hette Cyberhand (1998) och om den kan konstateras att av 5 låtar var två opublicerade och en Eva Dahlgrens Sommarbarn i Pennilessdräkt. Singeln hette Beautiful vs. Cage och utgavs som ett led i vår lilla Tysklandsturnén i september (1999).

Millennium

Vi sköt startskottet (lät som när man korkar en millenniumchampis) för vårt femte album i turnébussen på väg till Tyskland. Med på resan följde nämligen en liten portabel studio. Alltså: på återhörande år 2000.

Let it be (2001)

På sätt och vis såddes fröet till vårt femte album redan i bussen på väg ner till spelningen på Roskilde Festivalen i slutet av juni 1998. Vår polare Jussi Pellonpää hade med sig en liten videokamera och filmade flitigt i turnébussen samt i röda scenens tält. Materialet låg och skräpade nånstans, ända tills vi gjorde singeln låten Beautiful inför Tysklandsturen i september 1999, och fick för oss att låta klippa ihop Roskildevideomaterialet till en Beautifulvideo. Vackert så! Det blev en utomordentlig lo-fi video, som MTV Nordics program Alternative Nation (tisdagar och torsdagar) visade uppskattningsvis runt 40 gånger under ett års tid. Denna lilla händelseräcka visade vägen för det kommande albumet Anola, som är namnet på en by i vår hemkommun Nakkila. Enligt en tolkning kan Anola uttalat på ett visst vis låta som "låt vara bara" (på finska...), och då ligger vi nära "let it be". Penniless igen är ju som bandnamn besläktat med Beatles, såväl till det yttre som till det inre: bägge associerar till försvar av och/eller identifikation med de svaga i samhället - Beatles betyder förstås "slå mindre" det vill säga i färre utsträckning. För att ytterligare spinna vidare på detta fabeltema, är det bara att konstatera faktum! På det femte albumet använder sig Penniless av två sångsolister. Pekkas och Lasses lillebror Ossi hade som sagt anslutit sig till kvartetten (som spändes till en kvintett) i och med Joes skivreleaseturné, och var nu för första gången med om att också skriva låtar för Penniless. Det föll sig helt enkelt naturligt att då låta Ossi använda sin röst, vilket till på köpet gav Penniless ännu en färg i paletten. Och eftersom det ärligt talat bor en liten beatles i åtminstone ett par av oss, är det helt på sin plats att vi håller oss med en "John" och en "Paul" vi också. Kort och gott sagt har vi lyckats åstadkomma en popskiva i rockdräkt. Utan att ge efter - vi låter fortfarande mycket kännspaka, som Penniless. Det är ett av våra primära mål att efter varje slutförd inspelning kunna konstatera, att vi är bättre än någonsin. Det målet har vi aldrig missat!

All Good Things Come To Those Who Wait (2004)

All Good Things Come To Those Who Wait All Good Things. All Good Things Come To Those Who Wait All Good Things. All Good Things Come To Those Who Wait All Good Things. All Good Things Come To Those Who Wait All Good Things. All Good Things Come To Those Who Wait All Good Things. All Good Things Come To Those Who Wait All Good Things. All Good Things Come To Those Who Wait All Good Things. All Good Things Come To Those Who Wait All Good Things. All Good Things Come To Those Who Wait All Good Things. All Good Things Come To Those Who Wait All Good Things. All Good Things Come To Those Who Wait All Good Things. Amen. 2004!